Pelargonsticklingar

Mina två doftpelargoner klarade sig över vintern, men var långa och skrangliga. Den med mindre blad såg inte lika illa ut som den med stora blad, för den kunde falla omkull på grund av sin tyngd när som helst. Pelargoner tycker om att vara i små krukor, så den stora, ca. 1m långa pelargonen hade en 10 cm kruka… Det var väl en syn.

Tog då mull, rena krukor, saksen och pelargonerna och lekte frisör. Klippte en ganska så lång stjälk av (åtminstone 10 cm, för den längden var det meningen att själva sticklingen skulle bli), med åtminstone två blad kvar vid toppen. För flera lämnade jag 3-5 blad, bara för säkerhetens skull. Sedan klippte jag lite till och lite till och moderplantan såg inte alls så kal ut som jag trodde den skulle se ut. Många sticklingar fick jag, som jag lade rakt i ett glas vatten, så att de inte åtminstone skulle torka ut. Hade tanken att prova spara några sticklingar i vattnet tills de får rötter och några i mull, men slutligen lade jag alla i mull.

pelargonie-sticklingar

Så sticklingarna (de flesta jag klippt av) fick vara ca. 10 cm, tog bort de nedersta bladen, som lär ruttna om de blir kvar under jorden, och lade dem i så små krukor som jag kunde hitta. Efter en vecka var jag tvungen att slänga en av ca 20 sticklingar, varav några är till och med ute på balkongen utan skydd.

Kan nog bara säga att pelargoner är mycket roligare än vad jag har kunnat tänka mig!

Annonser
Det här inlägget postades i Balkong, Blomma, Funderingar, Inne och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s