Annorlunda stenar i en koloniträdgård i Oslo

När jag var barn, eller tonåring, önskade jag mig att jag skulle hitta en meteorsten. Jag älskade olika stenar, så jag samlade ju på alla olika former och färger, men troligtvis hittade jag aldrig något som skulle ha kommit på den senaste tiden ner från rymden.

I Norge (Oslo) när ett par fick en sten rakt genom stugtaket, behövde de väl inte länge undra om någon gjort ett illdåd eller om det var en meteorit. Jag hoppas åtminstone att stenar inte går så lätt genom taket om någon slänger dem från marken. Det är nog en stor bumling, när man tänker att den har klarat sig genom jordens atmosfär enda ner på marken… och sen gick den itu.

Troligtvis är den värdeful, den innehåller visst någon mineral det inte finns på vår jord, men nog skulle det vara lite svårt att lämna ifrån sig en så speciell sten. Inte för det, med min iver i att få veta mera, skulle jag troligtvis ge den vidare till universitetet för undersökningar. Och den gick ju itu, så man kan ju alltid behålla ena delen, och låta de som vet mera undersöka den andra.

Annonser
Det här inlägget postades i Funderingar och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s